tjattes

...det där med tid.


Idag är det den 31 maj. Det kan jag leva med. Men imorgon är det juni, hur gick det till?! Har tenta på fredag, alltså den 4e juni. Den kom snabbare är jag hoppades, men det känns ändå rimligt att det är just den 4e juni på fredag, så det är bara att gilla läget. Däremot att det är den 6e juni redan på söndag (och alltså utställning i Piteå), det låter ju helt befängt! Kan inte tänka mig att det skulle vara mindre än en vecka tills 6e juni... Förväntas jag bada Guldus imorgon då? Det funkar inte, det borde vara minst två veckor mellan 4e och 6e juni, annars hänger i alla fall inte jag med i svängarna...


Det är något väldigt galet med tiden!

Mitt i allt plugg tog jag och Ann-Sofie en tur till Piteå för att kolla på MH (mentalbeskrivning hund). Ni kanske tycker att jag borde skriva om det på Guldus blogg istället för här? Tja, det skulle jag, om det inte vore ett så laddat ämne. Och just idag hade det ju faktiskt inget med Guldus att göra; jag lämnade en trött hund hemma med sin lika trötta husse när det bar av mot assidassi-land tidigt imorse.

Väldigt intressant var det. Och roligt att träffa och surra lite med Maria som var testledare (uppfödare till Guldus pappa). Men en sak är säker, skulle man införa liknande krav för människor, skulle det vara avelsförbud på mig!

Det är ju en hel del moment, vissa tokigare än dom andra. Till exempel ska det en bit bort dyka upp en väldigt skum figur, som rör sig väldigt suspekt och aningen hotfullt. Sen ska den ta av sig sin mörka kappa och börja leka. Och då ska hunden glatt springa fram till den hotfulla främlingen och leka med denne! Det är önskvärt, men jag lovar att jag aldrig skulle klandra Guldus om han inte ville leka i den situationen...

Jag tycker det ska bli spännande att gå MH med lillklimpen, kul att se hur han reagerar. Och jag tycker att det är bra att MH finns. Men man ska kanske ta det med en nypa salt... Eller vad säger ni?

Och jag sitter inne, och drömmer om i fjol!
(sjungandes)


Och varför drömmer jag om i fjol? Kanske för att en dag som denna, antingen spenderades på jobbet (tjänandes pengar) eller ute i solen, i fjol. Inte framför en datorskärm. Jag menar nu inte att jag hellre skulle jobba än att plugga  (vilket jag i och för sig skulle, just idag). Jag menar bara... Att jag längtar tills rapporten är skriven. Och matteprovet avklarat. Och den muntliga redovisningen. Och juridiktentan. Och inlämningsuppgiften jag glömde skriva med i förra inlägget. Typ så... Jag längtar till sommaren, trots att jag ska jobba.

För då är hemma = ledig = skönt.



Är det bara jag som tycker att "fjol" är ett ganska märkligt ord? Speciellt om man säger det flera gånger... Fjol, fjol, fjol... Hm.

Nu gäller det verkligen att fokusera, vilket inte är helt enkelt. Kan bero på att jag ska skriva en rapport, men att rapport samtidigt är en gren inom brukset... Vet ju vilken av dom två som känns roligare att pyssla med!

Deadline imorgon ger en kittlande känsla i hela kroppen. Kanske är det panik. Eller lycka över att terminen går mot sitt slut. Eller så är det utmaningen som lockar, att få se om jag är lika bra på att prestera när det verkligen gäller som jag var förut. Har laddat upp med socker och koffein här hemma, så...


Om det är någon som undrar om jag lever, kan jag tala om att min närmaste tid ser ut som följande:
Inlämning av rapport, Ledarskapets Psykologi - 20/5
Natinellt prov Matte C - 25/5
Redovisning av rapport, Ledarskapets Psykoligi - 26/5
Tenta Juridisk Översiktskurs, 15 hp - 4/6


Nu ska jag fokusera på rapporten. Bruksgrenen rapport ställer höga krav på hunden, allt från lydnad  och spårning till att på egen hand (tass...) springa långa sträckor i skogen. I elitklass springer hunder mer än 6 km. Det kräver enormt fokus från hundens sida. Rapport som rapport alltså...

En ljusglimt i tillvaron
Idag fick jag visa leg på konsum! Första gången jag visar leg för att handla där det är 18-årsgräns, brukar inte ens alltid behöva visa det på bolaget. Tycker ni inte att jag är nog gammal för att tycka det är roligt att visa leg? Nå, då tar ni fel. När jag var 18 var det trevligt att vissa trodde jag var 25. Men det betyder att jag vill att folk ska tro att jag närmar mig 30 nu.
Jag vill se ut att vara, tjaa, kring 22 kanske?


En skrämmande insikt
När jag skrev förra matteprovet infann sig en märklig känsla, som jag genast slog bort och valde att inte nämna för någon. Men idag, när det åter var dags för prov, kom känslan tillbaka. Innan provet hade jag ångest för att jag inte kan nog mycket, efter provet hade jag ångest för att jag är rädd att det inte blev bra nog. Men när jag satt där och skrev provet, då infann sig den märkliga känslan. Jag vet inte hur jag ska beskriva den, men det är nästan så att jag tycker det är riktigt roligt. Förstår ni att något måste vara galet?!
Nej matte är egentligen inte roligt, det kan jag inte tycka, men jag tycker det blir uppenbart vad det är som ett matteprov har men som mitt jobb saknar;
ett tillfälle att tänka.

Ursäkta kyparn', skulle man kunna få beställa ett par timmar extra per dygn?

Men vad gör man? Blir tom i kroppen när jag tänker på allt jag borde göra och borde ha gjort. Allt väl, är ungefär en månad kvar (sen är det jobb, tjohej). Men då har såklart kroppen börjar strejka nu, har inte tid med sådant!

Det är bara att bita eller bryta ihop, och det sistnämnda är inget alternativ.