Uppförsbacke
Nåniin. Det är väl bäst att gå och sova. Imorgon är en ny dag, nya friska tag.
Person under train
Delay due to person under train.
Första gången jag läste detta var faktiskt när jag precis hade kommit till London och letade mig fram med resväska i en stor och främmande stad. Jag minns att jag blev illa berörd den gången. Under de 5 veckorna såg jag så detta meddelande ett större antal gånger, och känslorna gick från illa berörd till förvåning och vidare mot irritation (över ständiga förseningar).
Men jämna mellanrum dyker meningen upp i mina tankar än idag.
Jag brukar ibland fundera på vad det var för personer det gällde. Vad som hade hänt. Varför.
Och hur människor gör det till en del av sin vardag - bara ännu en irriterande fördröjning av resan hem från jobbet. ("Var någon tvungen att hoppa precis nu?") Hur många gånger kan man se en sådan text och reagera på den? 3, 8, 20? 100? När blir det vardag, endast ett irritationsmoment, eller ännu värre; inte ens det. När blir det något man inte längre reagerar på?
Due to person under train...
Fångad
Stillsamt. Dystert. Vackert.
Everything is okay in the end
Jag har så mycket att fundera på, det känns som om allting kommer över mig på en och samma gång. Och jag vet ingenting om morgondagen. Vart ska jag bo? Vad ska jag göra? Vad vill jag göra?
What I am
What I am to you is not real
What I am to you, you do not need
What I am to you is not what you mean to me
You give me miles and miles of mountains
And I'll ask for the sea
- Ur låten "Volcano" av Damien Rice
Hm
Å ena sidan känner jag för att göra ingenting, ingenting alls och bara njuta av att jag inte har nån skola dom närmaste dagarna.
Å andra sidan känner jag för att göra allt och väldigt mycket som jag inte hunnit med den senaste tiden.
Hmm...
24 november
En månad till julafton. Önskar att jag var barn igen...
Har som vanligt alldeles för lite tid. Och ork. Sitter och jobbar med nationalekonomi (mikro), läser mina viktiga anteckningar från föreläsningen idag: "origostråle som tangerar TC ger ACmin alt AVCmin", "MC-kurvan ska alltid skära AVC och AC i dess minimipunkter" och "optimal produktion på lång sikt uppnås där isokvanten (q) tangerar isokosten (LRTC)". Läser, och funderar över livet. Och tiden.
Börjar kanske vara dags för något fantastiskt roligt snart? Ungefär som julafton, när jag var barn. Kan inte på rak arm komma på något som vore det. Kan tänka mig saker som vore trevliga, roliga, spännande och härliga. Men inget som är så där magiskt, underbart och fantastiskt som julen var...
Hmm...
Politik
För det första och framför allt så är det läge att skämmas, då ett främlingsfientligt parti har fått plats i Sveriges riksdag.
För det andra är det läge att rannsaka sig själv och sitt samvete, då utgången av valet åter visar på egoism. Jag tycker att en stor del av alliansens politik är bra, så missförstå mig rätt. Men jag har ett samvete. Och det påminner mig om att jag har det bra. För, vad man än tycker, så har jag det bra.
Ni har kanske hört radioreklamen om hur det skulle kännas att vakna upp och vara 50 kr fattigare imorgon? (cancerfonden, har jag för mig). Det är lite så mitt samvete talade till mig när jag skulle gå till vallokalen. Och det samvetet gör det svårt att tro att jag någonsin kommer att rösta till höger om miljöpartiet. Men jag lovar ingenting.
Jag lovar bara att jag aldrig vill sparka på dom som ligger.
Luftpengar
Jag tycker inte om lån.
Förra terminen tog jag bara studiebidrag och jobbade ihop resten. Nu har jag bestämt mig för att inte jobba och istället ta studielån. Hur ska man förhålla sig till dom pengarna? Dom finns där, samtidigt som dom inte är mina. Om jag vill köpa något, ska jag köpa för mina sparpengar eller luftpengar? Tanken är att hyra och liknande ska betalas av studielånet, för att inte använda upp alla sparpengar. Men det är inte mina pengar, det ser bara ut så när man loggar in på internetbanken.
I'm watching you...
Perspektiv
Ibland måste man ta ett steg från sina intrampade spår för att överblicka situationen. Prova se på saker från olika håll och vinklar. Plocka bort filtret som kallas förväntningar och försöka se världen och livet med ett öppet sinne.
Jag vet att mitt ansikte kan ses från mer och mindre smickrande vinklar. Varför skulle det vara annorlunda med livet?
Från vissa vinklar kan även något fantastisk se märkligt ut
Det är märkligt...
Idag är det den 31 maj. Det kan jag leva med. Men imorgon är det juni, hur gick det till?! Har tenta på fredag, alltså den 4e juni. Den kom snabbare är jag hoppades, men det känns ändå rimligt att det är just den 4e juni på fredag, så det är bara att gilla läget. Däremot att det är den 6e juni redan på söndag (och alltså utställning i Piteå), det låter ju helt befängt! Kan inte tänka mig att det skulle vara mindre än en vecka tills 6e juni... Förväntas jag bada Guldus imorgon då? Det funkar inte, det borde vara minst två veckor mellan 4e och 6e juni, annars hänger i alla fall inte jag med i svängarna...
Det är något väldigt galet med tiden!
Livet i en bubbla
Men vad gör man? Blir tom i kroppen när jag tänker på allt jag borde göra och borde ha gjort. Allt väl, är ungefär en månad kvar (sen är det jobb, tjohej). Men då har såklart kroppen börjar strejka nu, har inte tid med sådant!
Det är bara att bita eller bryta ihop, och det sistnämnda är inget alternativ.
