Egna barn och andras ungar
Barn kan vara så väldigt charmiga ibland. Som idag när jag gick förbi dagiset nere vid vattnet och hörde:
" Titta en hund, vi hälsar på den... Du! Du - tanten! TAAAANTEEEEEEN! "
Det var ingen annan än jag och Qrius i närheten. Ungj*vlar.
Insåg sedan till min förskräckelse att jag gott och väl är gammal nog att vara deras mamma. Okej då, tant.
Kjempe-nörd?
Nödvändigt?
Jag förstår principen, men tycker personligen att om man väljer att förvränga orden så att dom blir svårtydda så kan man väl vara snäll nog att använda riktiga ord? Jag menar, "izonenme", "veysteop" och "nggedl"? Sen känns det väl ganska dumt att ha tecken som inte ens finns på ett normalt tangentbord!?
Är det bara jag som ibland måste trycka på "Försök med en annan text" ett antal gånger innan jag kan skicka en kommentar??
Procentenheter
Nu måste jag få skriva av mig om något som verkligen irriterar mig. Nämligen det slapphänta och respektlösa användandet av orden "procent" och "procentenheter". Många verkar tro att det ena är en förkortad version av det andra, men att betydelsen är densamma. Så är inte fallet!
Vi tar ett fiktivt exempel:
20 % av lärarna var oengagerade år 2009. Andelen oengagerade lärare ökade till år 2010, då 30 % av dem bedömdes vara det.
Hur stor är ökningen?
Andelen oengagerade lärare ökade med 50 procent [(30-20)/20=0,5=50%]. Eller så kan vi säga att andelen ökade med 10 procentenheter [30-20=10].
Våga inte komma och säga att det är en ökning på 10 % !!!!
(förtydligande; om det hade varit en ökning på 10 % så skulle 22 % av lärarna vara oengagerade år 2010)
En annan sak som gör mig förundrad (förfärad?) är när folk säger saker liknande vad jag hörde på en föreläsning tidigare; "I dom här länderna består mer än 100 % av handeln av..."
...Eh? Mer än 100 % ?! Typ vadå, 110 % av handeln? Hur i hela *censur* kan man syfta på mer än 100 % ?!
Se, din lön kan öka med 110 % (och då skulle du bli jätteglad), men du kan inte föra över 110 % av din lön till matkontot (men kunde du det skulle du troligen bli jätteglad). För i min värld, alltså den verkliga, finns det inte 110 % av något (annat än kanske i talspråk)!
Gah, skönt att få skriva av sig...
Gammelparfolket och det lilla äppelmysteriet
Ibland kan jag se framför mig hur jag och Janne skulle vara om typ 50 år. Jag kan se oss som två envisa, lite gaggiga, lättretliga men ändå vänliga gamlingar. Om ni har svårt att se oss så, kan jag berätta följande:
Jag köpte äpplen för ett tag sen. Vet inte riktigt när, kanske ett par dagar sen, kanske en dryg vecka sen - kommer inte ihåg. Men jag vet att jag var på konsum och att jag plockade en lämplig liten påse med 3-4 äpplen av favoritmärket Pink Lady. Jag vet också att det är extremt osannolikt att jag någonsin skulle glömma något i butiken när jag packar varor, se mina år som kassörska har gjort att jag halvt maniskt stuvar ner mina varor i medhavda tygkassar. Alltså, 3-4 äpplen inhandlade och hemburna, så långt är alla med.
Igår kväll tänkte jag ta ett avbrott i tentaplugget med ett gott Pink Lady. Tassar in i köket, öppnar kylen - ser inga äpplen. Kollar på köksbordet - inga äpplen. Börjar fundera... Jag vet att jag köpt äpplen, har dock inget minne av att jag packat upp dom, men har ju packat upp allt annat så någonsans ska dom väl vara. Janne kanske vet! Tassar in i arbetsrummet och frågar om han har gömt dom goda Pink Lady-äpplena någonstans. Han tittar frågande på mig. Jag frågar om han kanske ätit av dom, inte för att det gör något, men så jag vet om jag ska leta dom eller inte. Och då fulländas förvirrningen när han svarar att han faktiskt inte vet. Han kan ha ätit upp en liten påse äpplen dom senaste dagarna, men han kommer isåfall inte ihåg det.
Finns äpplena gömda någonstans här hemma? (isåfall kommer dom förhoppningsvis fram när vi flyttar, innan dom hunnit bli äckligt äppelmos). Har Janne ätit alla äpplen utan att märka det själv? ...För visst har jag köpt äpplena till att börja med??? (jaaaaaa....)
Vart tog det goda lilla äpplet vägen? Ingen som vet, ingen som vet...
Höst
En blomma
En tanke
En dröm
Vindpinad, frusen och övergiven
Men inte redo att vissna än
Inväntar vintern och mörkret
Så strålande. Så fantastisk.
Så skör.
Höst
Blomkrukos Gigantus
Ord är överflödiga...
En ljusglimt i tillvaron och en skrämmande insikt
En ljusglimt i tillvaron
Idag fick jag visa leg på konsum! Första gången jag visar leg för att handla där det är 18-årsgräns, brukar inte ens alltid behöva visa det på bolaget. Tycker ni inte att jag är nog gammal för att tycka det är roligt att visa leg? Nå, då tar ni fel. När jag var 18 var det trevligt att vissa trodde jag var 25. Men det betyder att jag vill att folk ska tro att jag närmar mig 30 nu.
Jag vill se ut att vara, tjaa, kring 22 kanske?
En skrämmande insikt
När jag skrev förra matteprovet infann sig en märklig känsla, som jag genast slog bort och valde att inte nämna för någon. Men idag, när det åter var dags för prov, kom känslan tillbaka. Innan provet hade jag ångest för att jag inte kan nog mycket, efter provet hade jag ångest för att jag är rädd att det inte blev bra nog. Men när jag satt där och skrev provet, då infann sig den märkliga känslan. Jag vet inte hur jag ska beskriva den, men det är nästan så att jag tycker det är riktigt roligt. Förstår ni att något måste vara galet?!
Nej matte är egentligen inte roligt, det kan jag inte tycka, men jag tycker det blir uppenbart vad det är som ett matteprov har men som mitt jobb saknar;
ett tillfälle att tänka.
Vår
Jag och Guldus kom nyss in från en härlig morgonpromenad. Tog en tur till malmudden och sen tillbaka genom stan, alltid roligt att traska på storgatan och kika i skyltfönster. När man går på torr trottoar kan man inte annat än njuta, speciellt om man som jag var snabb att ta fram vårjacka och sommarskor direkt det blev varmare!
Visst är det som att man går med lite lättare steg nu när vårsolen skiner och tvingar bort den långa, kalla vintern?
Inte så konstigt kanske, när man slipper ha tunga och grova vinterkängor på fötterna...
Sär skrivning
Det finns små klisterlappar på LLT-bussarnas fönter, med följande text:
Varning!
Nöd utgang
Ved nödsituation krossa glaset med hammaren
Man ska väl inte märka på ord, men jag tycker nog att dom kunde ha tänkt efter en gång till innan dom tryckte dessa...
