Wake up, Sunshine
Hm. Jag har en märklig känsla i kroppen, som om jag just håller på vakna ur en lång sömn. Jag vet ärligt talat inte om det känns bra eller dåligt?! Men för första gången på mycket länge känns det som om jag skulle vilja flytta från Luleå. Från Sverige? Vilket jag självklart inte har några direkta planer på att göra, för mycket som kommer emellan, så att säga.
Frågar mig själv varför jag skulle vilja ge mig av. Är det för att fly från något dåligt? Eller för att hitta något bra?
Borde nog sätta mig och fila på mitt CV, så att jag kan hitta ett spännande jobb till i sommar. Möjligheter. Ska nog ta en titt på sparkontot också, kanske börjar vara dags för en utlandssemester?
Hm.
Don't wait for luck.
Plötsligt händer det!
Anti-social
Seriöst...
Sleeping beauty
Med risk för att låta gnällig...
Men är det inte detta lite typiskt?
Dessa bilder har jag lånat från TV4 och dom visar jurys från några av deras kända program. Kan inte låta bli att undra varför könsfördelningen ser ut som den gör.. Gillar inte kvinnor att få uppmärksamhet i TV? Eller är det så att vi inte kommit längre än så här...?
Word.
Fail
Och vinnaren är...
Foxtrot Uniform Charlie Kilo
Plötsligt händer det
Har blivit tilldelad en lägenhet på porsön!! Var på plats nr 11 först, tänkte att detta är ju kört. Men så har det tickat ner, sakta men säkert, tills jag imorse startade datorn och hade fått mail från Lulebo att jag var på första plats. Helt galet, jag och mamma hann föreställa oss allt möjligt som gjort att folk inte ville ha lägenheten (vi snackar ALLT möjligt, bla. att det skulle vara en HA-medlem som bodde där nu, vars vän var på 12e plats, och som hotade alla som ville ha den och var före i kö...)
Men nu har jag beställt avtal, så om allt går som det ska, så flyttar jag och Liten i juni!!!
PEPP!!!
Just sett avsnitt 1 av 10 på en ny säsong av det efterlängtade "Du är vad du äter"! Skipper är ju sedan många år en sorts idol, alltid närvarande på min ena axel (Sockerdjävulen&Co sitter på den andra). Detta program är ju precis vad jag behöver för att (åter igen) skaffa mig - och upprätthålla! - bättre kostvanor. Ett program i veckan räcker gott som motivation för mig, så nu har jag typ tio veckor på mig att ta tag i mig själv ;)
Milk and Coffee
Man lär så länge man lever. I förrgår (kväll) tog mjölken slut. Nåväl, tänkte jag.
Igår vaknade jag på morgonen och var tröttare än tröttast. Ni vet;
I neeeeeeed me coffeeee...
Men ingen mjölk. En piggelin-hund som tyckte det var dags för morgonpromenad, men ingen mjölk!! (för er som inte känner mig så bra, kan jag ju tillägga; ingen mjölk = inget morgonkaffe).
Vad göra? Letade (panikartat) genom mitt lilla rum och hittade en övergiven energidryck från senaste tentaperioden. Perfekt - tänkte jag!
Note to myself : Energidryck på morgonen, innan frukost, är inte gott.
INTE gott!
Om detta skulle hända igen, så har jag nu i efterhand kommit på ett par alternativa lösningar till energidryckseländet. Den ena är att jag faktiskt har ett lager små mjölkpaket som man kan förvara i rumstemperatur (brukar ha med till typ skolan om jag har med eget kaffe). Hade ju kunnat ta ett par såna, hur enkelt som helst... Och annars hade jag ju faktiskt kunnat ta med mig Pigge-glin (Qrius) ut och börjat promenaden med en tur till Statoil. Dom har ju en lucka vid kassan, så om man kommer dit och ser ut som 'hej kom och hjälp mig' kan dom väl inte neka en servicen att köpa en kaffe genom den? (får inte ta in hund, och skulle ALDRIG lämna honom utanför). 
Blev less på mina slitna toppar, så tog fram en sax och spegel. 1½ minut senare och inga kronor fattigare var det färdigt. Kanske inte något flashig frissa-frisyr, men va tusan, gratis är gott!
Nej...
Blir till att stiga upp tidigt imorgon (jaa Ann-Sofie, jag vet att du stiger upp betydligt mycket tidigare) för att vara på hundutställning med syster Ulle och söta Java. Favorit i repris, då det är Lapphundsklubbens inoff i Kusmark. Förra året blev Guldus BIS-2 där ♥
Varje gång jag ska ställa ut är det samma sak. När väckaren ringer på morgonen (eller natten...) så f*rbannar jag mitt beslut att ställa ut. Varje gång. Och så lovar jag att, om jag bara stiger upp just denna gång, ska jag sedan ta mig en funderare om det kommer att bli någon mer gång någonsin.
Och varje gång då det börjar närma sig att gå in i ringen, så f*rbannar jag mitt beslut att ställa ut. Varje gång!!! I den stunden lovar jag att, om jag bara tar mig igenom eländet just denna gång, ska jag sedan ta mig en funderare om det kommer att bli någon mer gång. Någonsin.
Och efteråt, när man pustar ut, är man så glad - dels för att man haft en trevlig dag, dels för att man klarade sig förbi alla hinder ännu en gång.
Vackra lilla långnos
Bad day
Höll på att få ett nervsammanbrott när jag var ute med Q för ett litet tag sen. Två kvinnor med barnvagnar och en liten ond hund står på isvägen och pratar. Dom står. Och dom står.
Eftersom att jag kommer på en gångväg från andra hållet ser jag dom stå där i säkert tio minuter. Och bara prata. Jahapp, inget fel i det.
När jag kommer ut på isvägen och ska gå förbi dom, upplever jag att jag får det onda ögat av dom, kanske för att jag stör deras konversation. När jag ska passera måste nämligen den ena kvinnan dra in sin lilla onda hund som har ett långt flexikoppel, vilket ger den möjlighet att springa från ena kanten av vägen till den andra, då dessa kvinnor parkerat med sina barnvagnar precis MITT på isvägen. Nå, so far, so good.
MEN, när jag passerat och hunnit gå typ 10-15 meter ifrån dom, DÅ passar det att börja gå. Alltså, från att ha stått still och pratat i evigheter, kände dom behovet av att börja promenara PRECIS NÄR JAG GÅR BARA EN LITEN BIT FRAMFÖR.
Som ni säkerligen kan räkna ut så var det busenkelt att få med sig Qrius när det springer en liten ond och skällande hund typ 10 meter bakom, hej vilt i sitt långa flexi-j*vla-koppel. Not!
Ni ser, jag borde undvika all mänsklig kontakt idag. Ska valpnappa Q och gömma mig under täcket. På återseende.
Do-Re-Mi-Fa Mo-ti-ve-rad
Inte motiverad att göra ditten eller datten, utan just bara Motiverad. Det är en skön känsla som jag njuter av, även om (eller på grund av att) jag efter många års erfarenhet vet att underbart ofta är kort. Men se, man ska ju njuta idag, imorgon kan det vara för sent!
Så är det
Stadsbo
För bra precis 3½ år sedan flyttade jag hemifrån. Och nu har jag flyttat hem till ma&pa på sandis igen. Så det kan gå!
Dagens skratt?
Enda förklaringen till att det ser så bra ut, måste ju vara att resultatet är i förhållande till den genomsnittsliga universitetsstudentens!
Åh nej!
