Fy skäms...
Får man erkänna att man saknar sin hund mer än sin pojkvän?
Nu är det inte fullt så illa som det låter... Janne och Guldus spenderar påsken i Övertorneå, jag är hemma i Luleå och jobbar ( + är kattvakt såklart). Janne har ju jobbat natt i några månader, så jag är van att bara träffa honom några timmar per dag. Guldus däremot, han och jag är tillsammans i stort sett alltid! Jag har ju knappt haft några lektioner, så enda gången jag och Guldus inte är tillsammans, är typ när jag är på stan eller med kompisar. Och det är ju inte sådär väldans ofta... Detta gör att jag inte hunnit sakna Janne än, då jag är van att vi inte ses så mycket, inget ovanligt än så länge... Men min lilla guldklimp däremot, honom saknar jag!
Nu är det inte fullt så illa som det låter... Janne och Guldus spenderar påsken i Övertorneå, jag är hemma i Luleå och jobbar ( + är kattvakt såklart). Janne har ju jobbat natt i några månader, så jag är van att bara träffa honom några timmar per dag. Guldus däremot, han och jag är tillsammans i stort sett alltid! Jag har ju knappt haft några lektioner, så enda gången jag och Guldus inte är tillsammans, är typ när jag är på stan eller med kompisar. Och det är ju inte sådär väldans ofta... Detta gör att jag inte hunnit sakna Janne än, då jag är van att vi inte ses så mycket, inget ovanligt än så länge... Men min lilla guldklimp däremot, honom saknar jag!
Kommentarer
Postat av: Elin G
haha, jag längtar ibland nästan mer efter Manne än till familjen...=P Manne är ju också den som blir gladast när jag kommer hem, i alla fall rent spontant och visar det mest.. Och man kan ju alltid t.ex. prata i telefon med familjen, men det är ju svårare med hunden.. :)
Trackback
