Nej...

...tänk om man skulle prova lägga sig innan midnatt för en gångs skull.


Blir till att stiga upp tidigt imorgon (jaa Ann-Sofie, jag vet att du stiger upp betydligt mycket tidigare) för att vara på hundutställning med syster Ulle och söta Java. Favorit i repris, då det är Lapphundsklubbens inoff i Kusmark. Förra året blev Guldus BIS-2 där ♥

Varje gång jag ska ställa ut är det samma sak. När väckaren ringer på morgonen (eller natten...) så f*rbannar jag mitt beslut att ställa ut. Varje gång. Och så lovar jag att, om jag bara stiger upp just denna gång, ska jag sedan ta mig en funderare om det kommer att bli någon mer gång någonsin.
     Och varje gång då det börjar närma sig att gå in i ringen, så f*rbannar jag mitt beslut att ställa ut. Varje gång!!! I den stunden lovar jag att, om jag bara tar mig igenom eländet just denna gång, ska jag sedan ta mig en funderare om det kommer att bli någon mer gång. Någonsin.

Och efteråt, när man pustar ut, är man så glad - dels för att man haft en trevlig dag, dels för att man klarade sig förbi alla hinder ännu en gång.



Vackra lilla långnos

Egna barn och andras ungar


Barn kan vara så väldigt charmiga ibland. Som idag när jag gick förbi dagiset nere vid vattnet och hörde:


" Titta en hund, vi hälsar på den... Du! Du - tanten! TAAAANTEEEEEEN! "


Det var ingen annan än jag och Qrius i närheten. Ungj*vlar.



Insåg sedan till min förskräckelse att jag gott och väl är gammal nog att vara deras mamma. Okej då, tant.

RSS 2.0